Det började med en blå nyans.
En blå som i hennes hemland bär himlen - i kaklet, i mattorna, i dörrarna.
Hon skulle få ett bibliotek och ett arbetsrum. Men innan vi talade om hyllor och ljus talade vi om den färgen, och om allt den bar på: minnen, längtan - och en känsla av att höra hemma.
Sedan lade vi ut ord på ett bord, sida vid sida. Vi bad henne välja de tre som bäst fångade hur hon ville känna sig i sitt rum. Hon valde ostörd, inspirerad och fokuserad.
De tre orden blev rummets inre kompass. Vid varje val återvände vi till dem. Får ljuset vid läsplatsen tankarna att samlas? Ger bokhyllorna ro åt blicken? Väcker materialen lust att skapa?
Ur orden växte konceptet fram: A Sanctuary of Thought. En fristad för tankarna.
Först då tog moodboarden form: djupa blå toner, varmt trä och ett mjukt, omslutande ljus. Ett rum för läsning, skrivande och eftertanke. Ett rum som börjar i ett minne.
Orden följer med oss hela vägen in i verkstaden. När bokhyllorna ritas och byggs är det samma tre ord som avgör: djupet på hyllorna, ljuset i nischerna, känslan i träet under handen. Eftersom vi håller ihop både formgivning och byggande går ingenting förlorat mellan idé och färdigt rum.
En nyans av blått. En låt. En välbekant doft. Plötsligt är du tillbaka på en annan plats, i en annan tid.
Känslan finns kvar. Hur ljuset föll, ljuden omkring dig, stämningen i rummet.
Vad vill du känna när du kliver innanför dörren? Vad vill du att andra ska bära med sig när de lämnar en plats du har skapat?
Det är just den känslan vi vill skapa på Atelier 61. Känslan av att komma hem.
Den kan finnas i ett vardagsrum där ljuset faller mjukt över en läsfåtölj. I en restaurang där samtalen får ta plats och kvällen inte vill ta slut. I ett hotellrum där den som bara stannar en natt ändå känner sig väntad.
Det är inte väggarna som gör en plats till ett hem. Det är sättet den tar emot dig.
”You’ve captured the very essence of who I am in the design of my home.”
Så beskrev hon själv, kvinnan med den blå nyansen, upplevelsen av det som tagit form.
Våra upplevelser av platser formas av mer än det vi ser. Ljus, ljud, dofter, material och rumsliga sammanhang samspelar med våra sinnen, minnen och känslor.
Men vad är det egentligen som händer i mötet mellan människan och den miljö hon befinner sig i? Och vad kan vi lära oss av det när vi formar våra rum?
Det är där miljöpsykologin kommer in - och dit tar vi dig i nästa artikel.
För det är sällan formen vi minns. Det är känslan av att ha varit där.
En nyans av blått som tar oss hem.
Snart: Del 2 i serien Så arbetar vi på Atelier 61, om miljöpsykologi och hur rummen omkring oss påverkar hur vi känner, tänker och möts.
